Ska jag eller ska jag inte?!

HJÄLP.
Ska jag eller ska jag inte ta med mig mat till jobbet?
Jobbar till 22.15 och börjar 13. Ingen mat i magen ännu.
Inte hungrig, bara trött trött trött.
Inte så taggad på jobb, men inte så otaggad heller, mer whatever lixom, cash is king.
Och efter 18 äre ju bättre betalt också, det är ju en liten morot haha!
Nu måste jag skynda mig iväg.
Och kanske eller kanske inte ta med mat, hmmm svååårt.
Annars får jag be pappa komma med pengar så jag kan köpa keso och bonaqua iaf.


Jag blir så ledsen

Jag blir så ledsen, av att hitta bloggar som är som mina.
Med små vackra tjejer som mår dåligt.
Som strävar efter att vara perfekta och tunna som luft.
Jag känner igen mig så mycket i dessa tjejer, jag är där och jag har varit där ett tag.
Ibland har jag varit starkare och klättrat en bit upp för att sen falla tillbaka till det gamla och trygga igen.
Men, det jag blir mest berörd över är åldern på dem som bloggar.
Ni är så unga fortfarande de flesta av er, hur kan man göra såhär mot sigsjälv när man är så ung?:(
Jag blir så himla ledsen, det måste finnas andra saker i livet, glada saker :(

Min förra dagvård jag gick, då var det en tjej som var 10 år där! Och en annan var 11, hon började samtidigt som jag.
Hon som var 10, hon var påväg att sluta, så hon hade alltså börjat där när hon var 9 år.
Hur kan man känna att man inte duger och att man måste bli smal och att man inte får äta när man är så liten?
När man ska leka och ha kul med sina vänner, gå i skolan, gå på kalas, leka i parken, äta godis på Lördagar och sånt som 9åringar gör?

Själv var jag 19 när jag fastnade ordentligt i min ätstörning, och nu är jag snart 22.
Men ända sedan 16års ålder har bantning och träning varit mitt största intresse.
Så jaa, jag har väll varit ätstörd sen 16års ålder egentligen, men det var först vid 19 som jag fastnade helt.

Och efter att ha blivit tvingad på sjukhus, behandlingar och möten så vill jag inte bli frisk längre.
Jag vill visa att jag kan vara sjuk och må bra, smal och fin och samtidigt må bra.
Men det är en Lögn, man kan inte må bra av att inte äta och att pressa sin kropp så som vi gör.
Skippa att följa med sina vänner på fest och middagar för att man är rädd för maten som kommer serveras exempelvis.
Hur bra mår man då? Om man jämt sitter hemma själv, och svälter, eller spyr, eller skär.
När vågen är ens bästa vän, och när man sitter hemma och räknar kalorier istället för att vara ute och grilla med kompisarna.

Det är så sorligt alltihopa.
Men ändå vill jag stanna här, vad är det för fel på mig?

Men kom ihåg tjejer.
Vi är inte vår sjukdom, vi är vi.
Vi är tjejer med en sjukdom, och någondag kanske vi kan vara starka nog att ta oss ifrån den?
Men jag är inte det, inte idag varjefall.
Someday..


Sitter och surfar runt lite

Superslim.se haha som vanligt då typ:P
Har beställt ex antal produkter från den hemsidan, Jag gillar dom, snabb leverans och bra priser, och massor av produkter att välja mellan, har testat något thé förut där, som hade laxerande effekt och det fungerade verkligen :P
Sen har jag testat Burn också därifrån och det var typ samma effekt plus pigghetskänslan :)
Nu sitter jag och kollar på en kräm, en slimkräm.
Som verkar alldeles för bra för att vara sann :P Jag funderar starkt på att beställa den faktiskt:)
Den ska hjälpa till att bli av med överflödigt fett på kroppen, så jag hoppas på att bli av med lite celluliter och sånt till sommaren ;P 

Krämen främjar blodcirkulation och kroppens naturliga formåga att förbränna fett, försvårar fettabsorption och hjälper dig därmed att gå ned i vikt.
Hur bra låter inte det?:)
Och så kostar den bara 209 kronor?
Någon som har testat denna?:)

Jag nästan bara måste beställa den, den kommer ju bli perfekt till att få smalare lår utan gropar så att man kan gå i snygga jeansshorts hela sommaren, eller vad tror ni?
Kolla själva, jag länkar sidan och krämen!:)


Dumma Dumma förkylning

Jag är jättesnorig och trött och har ont i kroppen.
Det är inte träningsvärk det är Ont värk, riktigt ont, ont i ryggen, revbenen, bröstet, näsan? kinderna, huvet.
Ja en riktig jävla skitförkylning på G tror jag.
Detta får bara inte ske! Jag MÅSTE träna, annars mår jag bara sämre än jag redan gör.
Men idag vilar jag, det får vara okej att vila idag, jag ska ändå jobba så då kan jag inte träna.
Eller jobbet är ju ganska effektiv träning, går omkring helatiden, bär på saker, har mina Easytone på mig, spolar rent GDSen med högtryck som är tuuungt :P Så några gram fett förbränner jag nog idag på jobbet :P
Ska ju jobba tio timmar somsagt.

Till dethär med maten då, ska jag eller ska jag inte äta idag?
Jag borde äta, jag måste ju tamefan bli bättre på det.
Men jag vill inte ju.
Men jag måste, där med basta!
Kroppen ska inte sättas i svält igen, det är inge bra, inge bra för träning och förbränning!

Och jag har blivit så himla hårig igen, eller jaa luden mer.
Trodde inte jag skulle bli det såhär snabbt, på denhär vikten?

Men titta:


Ser snart ut som en hund ju, massa små vita hår.
Värst är på magen och underarmarna.

Börjar bli lite fundersam, jag vill ju ner till under 50 varjefall, 49 typ. För jag vill inte bli för smal och orkelös denna gång, jag vill till skillnad från många andra av er haha, ha mycket muskler och en fit kropp.
Inte bara smal och benig, men det välkommnas givetvis också.

Men jag vet av egen erfarenhet att när jag väl är vid 49 så kommer 49 bli till 47 som blir till 45 osv.
Börjar bli lite rädd faktiskt, för visst älskar man kicken när vågens siffror tickar neråt.
Och när jag sen är på 49, kommer jag kunna stanna då eller?
Haha nej det tror jag ikke.

Och jag är snart där, jag kommer definitivt vara där till min systers student.
Kommer jag kunna stanna där då, hela sommaren, bikini och smala tjejer överallt.
Jaja drömma kan man.

:/

Min systeryster är superförkyld, och sanningen att säga så är jag rätt hängig jag med, eller jaa jag har svullna bihålor, svidande pain i ryggen, ont över bröstet och är allmänt jävla asstressad bara.
Har massor att göra faktiskt.
Så jag sitter å funderar på om jag kanske inte borde träna imorgon, det ger mig sjuk ångest nu.
Men jag måste tänka på att få kroppen lite mindre öm så att jag kan få ut hundra procent av min träning.
Det kunde jag inte idag, och förmodligen inte imorgon heller, om jag kör, och då kommer jag inte kunna få det på Onsdagen heller, osv.
Så om jag möjligtvis vilar imorgon, då kanske jag kan köra hårdare de andra dagarna istället?
Och så ska jag jobba i tio timmar imorgon, kanske borde satsa på att försöka sova lite istället.

Men jag borde träna, är man fet som jag så måste man träna.
Och jag mår mkt bättre när jag tränar.
Men jag vill inte dra på mig några allvarliga skador på kroppen ju så att jag inte kan träna alls.
Åh jag vet inte :/ Det är himla himla svårt.

Vi får se när jag vaknar, och så får vi se hur jag känner då.
Måste försöka intala mig att det är OKEJ att vila imorgon, börjar ju 12 och jobbar till efter 22, så det är tidigt jag måste gå upp för att hinna.

Om jag inte tränar borde jag inte äta heller.
Fy på mig, jag borde ha en jävla käftsmäll.

Godnatt sötisar

Syster tar studenten

Den 5e Juni
Då ska jag vara smal
Jag fick ju inte vara smal på min student så nu måste jag vara det på hennes.
Jag vann en auktion på Tradera igår, på en Style By Stars klänning som är så himla fin.
Och den ska jag ha på hennes student, så nu måste jag kämpa.
Den är nämligen i strl XS, men iofs har jag klänningar i strl 34, det måste väll typ vara samma lika.
här är den varjefall:


Fin va!
Den och så lite långt vitt hår till.
Smala ben, perfekt bränna, ny tattoo.
Smal som fan, vältränade armar osv.
Det låter som en dröm,
- Det är min dröm.

Solen skiner

Men jag skiner inte lika mkt, min näsa och bihålor är svullna och gör ont.
JAG VILL INTE HA BIHÅLEINFLAMATION IGEN!
Nu när jag börjat jobba å allt, jag behöver pengarna ju?
Och träningen, den kan jag inte missa.

Minns förra året, jag hade lunginflamation, förkylningsastma & bihåleinflamation, allt på samma gång, men jag var på gymmet ändå, och det är inte så smart.
Men får skylla på att jag är blond ^^,

Ush, varför är jag uppe nu egentligen? Enda dagen jag är ledig ju.
Fast egentligen har jag en hel del att fixa ändå, jag ska först och träna, ingenting är så skönt som att träna på morgonen:)
Fast min Rygg D.Ö.D.A.R mig, känner mig som en 90+are.
Det får bli mage(som inte belastar ryggen allt för mycket) och hmm, bröst/triceps nu på morgonen.
Ca. 75 minuter tror jag jag ska hinna med.
Sen måste jag hem, hem till mamma och pappa, mamma är hemma och jag är nervös.
Dels för att
1. Hon har en påskägg till mig?
2. Hon har inte sett mig på länge, och jag har gått ner ca. 5-6 kilo sen dess, måste ta på mig stora pösiga kläder.
Fast de enda kläder hon brukar se mig i är gymkläder, så jag måste hinna duscha å byta om efter gymmet.
3. För att jag är rädd för min mamma, rädd för att vi ska bråka, jag vill inte bråka med henne, men jag kan bara inte bo hemma atm..

Sen så ska jag till Norrtälje och äntligen få hämta ut mina Palladium, syster ska med :)
Bad henne fråga mamma om pengar så vi kan dela på en kycklingsallad på vårt favvoställe, asså dom är så stora så man lämnar ändå hälften även om man är "normal" haha.

Men jag tvekar lite på om jag borde äta en kycklingsallad? Kycklingsalladen är det inget fel på, men äter jag den så äter jag den med vitlökssås, men brukar få en "light" variant på typ bara kryddor, créme fraish och vitlök haha istället för majonäs å så.
Och så kommer jag äta lite bröd till också, och majs.
Det kanske vore bra egentligen, för sen ska jag på Spinning och så köra ett pass till på kvällen.
Vi får se helt enkelt.

Sen så ska jag hem igen till mamma och pappa, och göra skattedeklarationen, och hämta lite saker som kommit från nätet till mig :)
Sen blir det spinningen och solning och sen blir det hem hit igen.
Och då måste jag göra olika jobbutbildningar .__.
Borde man inte få göra dem på jobbet? :S

Nu ska jag varjefall försöka skriva en planering över hur veckans träning kommer se ut, jobbar ju bara fyra dagar yey!
Men som sagt, tror jag börjar bli sjuk, å när jag blir sjuk blir jag svinsjuk, allt på en gång lixom.



Längtar tills jag kan ha en sånhär tröja på mig..
Jag har faktiskt en liknande, men den ligger mest och väntar i garderoben..
Och så ska jag förlänga håret också, det låter ju finare än vad det kommer bli.

Puss.



Fresh!

Sådär jaaa, nu har jag bytit lite design på bloggen.
Vad tycker ni?:)
Jag tycker det känns rätt bra faktiskt, allt är inte helt hundra ännu men det kommer förhoppningsvis bli snart.
Jag är trött som få nu, ushiamig.

Ska fixa mina favoritbloggar som länkar också någon dag framöver, bra va?
Jag hinner nämligen inte läsa alla bloggar via bloglovin då jag jobbar iprincip varje dag.
Då finns det annat jag måste fokusera lite hårdare på..

Ska ta en liten paus nu och sen så återkommer jag med ett inlägg om veckans träning.

PUSS

I try

Jag försöker skriva.
Har så mkt att skriva men så lite kommer ut
Jag skriver och raderar och skriver igen och raderar igen.

Jag mår inte så bra, inte alls så bra, jag vill aldrig äta, jag vill bara träna och bli smal och tunn.
Såg en tjej på coop igår, hon var så anorektiskt smal, på ett sätt blev jag ledsen för hennes skull men samtidigt så blev jag avis, jag vill ju också vara så.
Är det inte sjukt egentligen?

Jag funderar på att byta blogg, är så trött på designen och så på denna.
Eller kanske sluta skriva helt, ingen som läser ändå.

Panikattackerna smyger sig tillbaka. Och jag går ner fort, för fort säger M.
Hon tycker vi ska införa ännu en ätardag i veckan, de andra dagarna äter jag ju mest yoghurt och soppor.
3 kilo hade jag gått ner denna vecka.

Igår hade jag ju ätardag igen.
Detta blev intaget på ätardagen:
1 dl minikeso med 1 msk nötter, (det var ingen "ätardagmat" men jag var på jobbet)
Entrecot med rödvinssås och lite crisscuts.
Naturgodis och pyttepyttelite vanligt godis.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, jag är ledsen, jag är ensam, och det blir då defenitivt ingen mat ikväll, och ingen mat idag på dagen heller.
Jag borde inte fortsätta såhär.
Men vad gör jag för att sluta?


Benen viker sig under mig.

Och jag faller.
Faller tillbaka till där jag började för lite mer än tre år sen.
Men det är lättare nu, nu har jag tre års vana bakom mig.
Nu kan jag ju dethär, jag kan fasta, jag kan räkna kalorier, jag kan kräkas, jag kan ljuga om att jag ätit.

Jag mår inte alls bra just nu, hela min kropp värker, och hela jag är blå, benen bokstavligt talat viker sig när jag bara rör mig en liten bit, orkar inte ens ta mig från soffan för att gå på toaletten lixom.
Det blir ingen träning idag heller, för mig är det - Go hard or Go home som gäller, allt eller inget.
Så tar jag mig till gymmet nu så kommer jag inte kunna göra mitt bästa, då skiter jag hellre i det.
Men vilken ångest som gnager i mig nu, den river och sliter i mig.

Tittar mig i spegeln tusen gånger, det är ett fetto som står där.
En som ingen någonsin kommer att vilja ha.
Jag måste bättra mig, jag måste bli som jag var, när jag var smal, och benig, och orkelös.
Då kanske någon kan se mig.

Jag är fast i ett hamsterhjul, jag bara springer vidare utan att stanna, och hjulet bara snurrar på.
Jag vet faktiskt inte om jag vill leva eller dö längre, eller om jag vill svälta ihjäl.
För då kanske dom ser mig varjefall.
Dom som borde finnas där men som inte ser längre, som bara tror att allt är bra igen.
Som säger åt mig att äta, som skiter i vilken ångest det verkligen ger mig.
Dom som brukade finnas där.

Jag behöver någon, någon som förstår och som finns där och kramar mig när jag är ledsen.
Som orkar lyssna på mina tankar.
Som kan acceptera att jag är såhär.

Just nu finns bara monstrena i mitt huvud, och dom är ju inte sådär speciellt jättesnälla.

Blev ingen mat igår, idag har jag ätit 1 dl minikeso och typ två matskedar med blandade naturella nötter.
Ikväll blir det kyckling med rotsaker i ugn.
Som jag vill spy upp.



Snälla ta mig tillbaka till detta...

Det blir ingen träning för S. idag.

:(
Kroppen säger stenhårt NEJ. Och idag väljer jag faktiskt att lyssna på den, dels för att jag har jobb nu och på jobbet måste man orka och vara alert, det är ständigt spring och saker som händer helatiden där med massor att göra.
Och så springer jag ju omkring i mina Easytone där så nån träning kanske jag får där varjefall.
Jag kan inte ens sätta mig ner på toan för att jag har sån träningsvärk i benen, haha jag som trodde jag inte fick träningsvärk längre ^^
Så ingen träning för mig idag, fanns ändå ingen kul spinning att gå på, men imorgon kör jag spinning och en timma på gymmet igen.
Jag har massor att fixa ändå så jag kanske hinner med lite sånt innan jag börjar :)
Hatar alla måsten hit och dit, dom gör mig galen, kan inte sova och kan inte äta, fören allt är perfekt, allt måste vara perfekt.
Hitills idag har jag:
Dammsugit hela lägenheten.
Dammtorkat hela lägenheten.
Skurat.
Bakat knäckebröd till M.
Diskat undan i köket.
Betalat räkningar.
Bokat pass på gymmet.
Duschat och fixat hela mig.

Och nu ska jag måla naglar och göra utbildningar om mitt jobb via nätet ;)
Måste fixa klart systers present också.
Och fixa tatueringsskiss.

När jag inte ska träna idag, då känner jag för att definitivt inte äta.
Och det är lätt som en plätt fan, jag är ensam här, jag känner inte för att äta, ingen tvingar mig.
På jobbet äter man middag en och en så vem vet om jag äter eller ej?
Jag har kvar halva kesellan på jobbet, kommer nog förmodligen att hälla ut den så att det ser ut som att jag ätit.
Dumma mig!

Såhär vill jag ha det igen!


GIVE ME!

Det har hänt så mkt så jag har inte hunnit skriva.

Jag har mått dåligt, som vanligt.
Jag har grälat med mina föräldrar, som vanligt.
Jag har fått nog på mina föräldrar och nu bor jag inte där längre, var där å hämtade massa saker idag.
Så nu letar jag boende.
Bor hos exets mamma just nu.
Och här trivs jag.
Men det känns så taskigt på nåt vis, att hon måste stå ut med mig och min specialmat.
Iofs betalar jag henne hyra, men ändå.

Igår hanns ingen träning med, shoppade istället .__. Jag lovade ju att visa er vad jag köpt men orkar inte fota allt (A)
Blir det inte bättre med dagens outfit lite hipp som happ istället?
En tjockis i allt för tajta kläder?

Idag har jag också haft det sjukt stressigt, så mkt som behövs fixas och jag hinner inte när jag jobbar.
Men har varit å påbörjat min systers födelsedagspresent, den kommer bli awesome!
Har även bokat tid för tatuering, den 7e maj blir det :)
Har också testat en sportbh samt shorts från Under armor, satt bra och såg inte allt för farligt ut.
Tänkte ha det på gymmet i sommar när det är som allra varmast.
Men då måste magrutorna fram först! Så nu måste jag steppa upp tempot! :O
Jag måste lägga om kosten lite denna veckan, måste få i mig massa protein!!
Och träna så mkt jag hinner.
Är faktiskt på g till gymmet nu.
Har zumba, step/styrka och vanlig gymträning inbokat.
Så är väll hemma om fyra timmar eller så:P
Hörs kanske då om jag inte ska försöka somna direkt, börjar ju halv sex imorgon...

Puss.

Shopping:)

Är ute å shoppar :) vilken märkesbög jag blivit :o två skjortor för tusen spänn :o och ett par peakchinos 1300 spänn, men jag är glad och ännu är jag inte klar :) puss!


viktbabbel

Hej och godmorgon sötisar!<3
Hur mår ni idag?
Jag har träningsvärk så det är najs;) Vad som är sämst är att det snöar ute så ingen löpning här inte.
Ska ju shoppa massor idag, och de bränner man ju på, iaf cash haha! ;)

Ska skriva ett inlägg om deff egentligen men var tvungen att ta upp detta först.

SLUTA fråga mig om vad jag väger och vad min målvikt är, det är väll inget intressant för er att veta eller?
Jag väger mig typ var tredje månad så svårt för mig att veta också..
Och så lovar jag att om ni typ ställer mig breve en lika lång tjej 169 cm är jag, och vi båda väger precis lika, då lär jag vara smalare ändå, muskler väger så mkt mer, som jag sade tidigare, när jag började deffa och träna somfan började jag första veckan med att gå upp två kilo;)
Jag har heller ingen målvikt, eller asså jag skulle ju vilja se en 4a i början när jag väl väger mig, men mitt mål är fasta ben, fast rumpa, muskliga armar och magrutor, har jag det på en vikt på 100 ja då skiter jag i det, för mitt mål är att bli hård som sten, inte liten och tunn som en fjäder.
Det är klart att jag vill bli liten och tunn, men viljan att bli hård som sten är lika stark.

Nu ska jag skriva ett inlägg om deff!
Tack för att ni lyssnade
PEACE OUT

Förlåt för min tystnad.

Men idag har varit en bergochdalbana, faktiskt.
Imorse var jag asglad att vakna för att inta min första effe, och jag tog den med två koffeintabletter.
Åt frukost först för att jag var så hungrig att det gjorde ont i magen av att bara dricka.
Sen vägde jag mig också, inga roliga siffror än, och dom behåller jag för mig själv så ni behöver inte fråga ;)
Jag har varjefall gått ner över 15 kilon sen jag hoppade av behandlingen ;O

Hade ett tag där när jag började träna som värst igen då jag gick upp men nu hade jag gått ner ganska mkt..
Men varjefall, tog effen och koffeinet och det kändes typ efter en kvart max.
Blev asmätt till att börja med haha, eftersom att jag ätit innan troligtvis, sen blev jag pirrig och pigg i kroppen.
Skyndade mig iväg till gymmet och hann med lite överarm innan pulsspinning och efter pulsspinningen blev det mage, ganska jättemkt mage (ska skriva om träningen i workout kategorin)

Hmm vad hände sen då?
Jo jusste, efter spinningen frös jag som en tok, ja jävlar vilken frossa jag fick, men jag har alltid med mig en stor träningsväska med massa träningskläder i, för jag brukar svettas så mkt haha.
Så jag bytte om och gick ut och körde mage också.
Sen åkte jag å handlade blekningsmedel, ska få bort de mörka slingorna nu, för snart ska jag ju sätta i extentions:)

Sen var jag helt död och frusen på soffan ett tag, sen skulle jag iväg igen, en kompis till mig ville testa några effe och snäll som jag är så gav jag honom några,
Alltså jag är typ världens snällaste person, jag ger bort pengar, alkohol, tv-spel, kläder, ps3 haha men ah effe var det svårt att ge bort. Jag behöver dom ju själv ;P

Sen började jag må dåligt som fan, alltså psykiskt, jag tyckte att jag borde få vara med honom annars också, inte bara langa knark lixom haha, jag tyckte att jag var så himla äcklig och ful och inte förtjänade någon mat mer.
Så gick jag in på HM och där hittade jag en billig trenchcoat, tänkte att den får duga tills jag hittar nåt annat jag vill ha, köpte i strl 36, men tycker den är lite stor.
Tyckte jag borde ha 32 eller 34.

Sen skulle jag på ICA för att handla middag, min vän föreslog kycklingsallad.
Först gick jag ett varv, sen ett till, sen smsade vi lite och det bestämdes kycklingsallad.
Men så visste jag helt plötsligt inte vad jag tyckte om att ha i, fick några förslag och plockade tillslut på mig världens minsta röda paprika och en gurka.
Sen kom jag till kycklingen, tänkte fan inte ha någon färdiggrillad, så jag skulle ta något att tillaga hemma, men nej där stod jag som ett fån och bara glodde i typ 30 minuter.
Gick sen och lade tillbaka gurkan och paprikan och ställde mig vid yoghurten istället.
Tänkte att jag ätit samma i fyra år nu så kanske dax att variera sig?
Tror jag läste igenom varenda ettikett och jämförde, vilken tror ni det blev?:P
Jodå det blev samma som alltid.

Medans jag stod där så kommer ett par, ganska ungt par, och han säger att han vill ha denhär, så plockar han bara en, (yoggi med 8% frukt typ) och i ett nafs är den inblippad i scannern och nere i påsen och så är dom borta.
Att det kan vara så lätt för normala människor? Jag vill också ha det så, jag ville egentligen ha en banan/blåbärsyoghurt men den innehöll för mkt kalorier.

Sen gick jag och kollade på ALLA glassar som fanns, bara önskade att jag kunde få köpa en, och sen till naturgodiset, samma sak där.

Jag har haft ENORMA hets, inte sug utan tankar idag, jag har verkligen velat hetsa.
Men jag får inte längre, för jag ska inte spy!
Alltid när jag mår apa så får jag sånna tankar, jag hatar det, det finns verkligen inget värre...

Köpte iaf min yoghurt och massa tuggummin och en LOKA, har ju slutat med pepsimax btw ;) fett stolt ;)

Sen vidare till apoteket för att köpa vitaminer och koffeintabletter.

Sen åkte jag hem, nu sitter jag här ensam en Fredagkväll, är det de livet vi vill ha egentligen?
Där det enda som betyder nåt är så lite kalorier in och så mkt kalorier ut som möjligt, siffror på en våg, ångest, självskadebeteende, hetser, spyor.

Folk i min omgivning säger att jag valt detta själv, men kan man verkligen välja sin sjukdom?
Man kanske har startat den själv, med att banta osv, men dom med cancer har väll i vissa fall startat det själv också? Jag menar typ lungcancer, men ingen blaimar dem.

Fan skitkorv jag vill inte vara ensam en jävla Fredag, vill ingen vara med mig?
Nej ingen vill vara med ett fetto som du, säger hon, hon som lever innuti mig, det är hon som tagit kommandot nu igen, min bästa vän och min värsta fiende.
Jag älskar och jag hatar henne, vi ska umgås ikväll, hon och jag och mina tuggummin.
Kuwl liv.



Frukosten imorse, minikeso, lite nötter och russin.

Och mitt sällskap för kvällen


Kuuul va?

Ingen träning idag inte.

Kroppen har sagt ifrån idag, jag har varit så trött och frusen å skakis i kroppen.
Trots att jag åt den jävla lunchen..
Den han ju kallna tillochmed innan jag ätit upp, kände mig så iakttagen.
Men den gick ner varjefall, och det är också det enda jag ätit idag dessvärre.
Eller det är väll bra iofs men jag känner verkligen av det.
Var så opepp på livet när jag kom hem så jag shoppade lite via nätet, eller lite och lite kanske man inte kan kalla det, men det blev tre APsnygga tshirts, eller ah en var ett linne, ni får se när jag får hem dem;)
Sen så köpte jag TVÅ par Palladium, kunde inte välja färg XD
Jag är verkligen råkär i dem och jag bara längtar tills jag får sätta på mig dem:)
Jag ska shoppa mera på Lördag :)
Då ska jag leta efter byxor och underkläder mest, min tröjavdelning är proppfull XD

Fick även hem mina efedrin idag, och fan vad jag längtar tills jag börjar med dem imorgon :)
Nu hinner jag inte skriva mer, final i BL Sverige nu snart ju.
Puss.

Det är för lätt, och för svårt på samma gång.

Jobbade till 22, kom hem, hungrig.
Fick en hetstanke men nej jag ska banne mig inte, inte mer! Jag har sagt hejdå till bulimin nu ju..
Jag måste bara tänka på att INTE ÄTA FÖR LITE!
För när jag blir såhär hungrig som jag är atm, då kommer hetsätningarna som ett brev på posten, det är ju så lätt, bara trycka ner och sen pressa upp?

Men iaf.. Jag var ju på jobbet en vända nu ikväll, det var fint somvanligt, fast jag jobbade med säljchefen, och han stressar mig :P Jag diggar honom somfan, men jag blir fan ännu mera seg i huvet när han stressar mig, och speciellt när jag håller på att lära mig allt, då kan det inte gå i duracellkanin-fart.
Speciellt inte när man ska räkna kassa och så, man vill ju inte göra fel heller..
Men jag är ändå glad att jag jobbade med honom mina första dagar också, för annars skulle jag nog inte lärt mig allt så snabbt som jag faktiskt har :)

Men han tjatade om att jag skulle äta, alla där undrar, jag säger att jag haft ätstörningar men att jag är mkt bättre nu.
Men då kan jag ju inte skippa äta helatiden eller bara äta keso, det blir frågor på det.
Så ibland tar jag barnmat å lägger i en vanlig matlåda, det ser ju bra ut för dom och det fungerar OK för mig, även om jag allra helst skulle vilja slippa...

Men imorgon MÅSTE jag ha med mig lunch, har haft ångest för det hela dagen, äter oftast knäckemacka/gröt/keso/yoghurt aah sånt till "lunch" men jag kan inte göra det varje dag när alla andra sitter med sina rejäla matlådor..
Så nu när jag kom hem så gjorde jag iordning en okej lunch, och fan vad lätt det är att få nåt med så lite kalorier i att se ut som riktig mat och mycket mat!

Detta är min lunch inför imorgon, omelett på:
2 äggvitor
Paprikapulver, salt, peppar, timjan och örtsalt
2 champinjoner
8 räkor
1/2 dl babyspenat
20 gram harricotverts
5 gram rödlök

Detta stekte jag ihop i teflonpanna med bara lite vatten, så känns lite okej att äta imorgon kanske, ser ut som en enorm portion i mina sjuka ögon, men hoppas dem på jobbet blir nöjda haha!
Nu ska jag fortsätta beställa skooor!
Palladium i mitt hjärta haha, men kan inte bestämma, gräddvita eller militärgröna, vad tycker ni mina vänner?
<3

GalETT taggad på dagen!

Trots att jag är svinigt trött, vet inte vad som hänt egentligen haha.
Jag har slutat med antideppen, sömnmedecinen och pepsimaxen och jag lever ännu?:O
Kan det kanske vara för att jag har träffat en underbar vän och gjort mig av med en skitvän?
Eller för att jag börjat jobba?
Eller för att helsätningarna minskar och minskar och det gör jag med?

Ja-ni jag vet inte faktiskt.
Är tillochmed sugen på att dra på core/spin fast att jag anser att det är kärringgympa :P
Sen blir det (lite) rygg och ben, har ont i ryggen så borde ta det lite lugnt med den, men det står rygg på mitt upplägg idag, och jag älskar faktiskt min rygg, inga valkar, bara massa synliga porriga muskler haha!
Så om det är nåt jag inte hatar på mig så äre ryggen!:)

Passet börjar 9.30 tror jag bestämt, så borde väll åka snart.
Har största chansen att fasta idag, ska på syrrans skola efter och pröva ut extentions på frisören där, ska klippa av mig endel och sätta i längre :)
Sen fick jag ett pass på jobbet 18-22, meeen jag borde inte fasta, inte bra för musklerna och inte bra för viktnedgång som ska vara långvarig.
Visst går man ner snabbt, men som när jag fastade 6 dagar i veckan, då gick jag upp i vikt av att bara äta ett halvt äpple?
Bättre att hålla kroppen å förbränningen igång eller?
Jag ska nog äta soppa när jag kommer hem ifrån skolan varjefall...
Eller ah vi får se ;)
Nu ska jag klä på mig å dra!
Måste duscha på gymmet också eftersom att jag ska å visa håret sedan, jobbigt värre :/

Puss!

Detta är mitt liv ju. Sagan om mig.

Bloggandet, ätstörningen och träning och så ni! Det är fan det viktigaste i mitt liv!<3
Jag älskar och jag hatar min ätstörning, jag önskar ingen detta helvete.
Men samtidigt så är den också min bästa vän, något som jag har blivit grym på.

Tänkte berätta lite om hur min ätstörningshistorik ser ut faktiskt, tror inte att jag gjort det i denna blogg faktiskt, och det kan vara skönt att skriva av sig lite så att ni kanske kan få en liten uppfattning :)

Okeej, jag började banta tidigt, jag var väll runt 15-16 år, 2005/2006 där typ, min första diet ever var naturdiet med pulver, den klarade jag inte alls länge eftersom att det smakade röv, sen testade jag kålsoppedieten, det var god i början och man gick ner, men jag var dum å åt precis som vanligt när jag kört en vecka med den, så jag gick upp allt jag förlorat igen givetvis. Spelade mycket fotboll under tonåren, det slutade jag väll med runt när jag var sexton år, då började jag på gymmet istället, men inte alls så seriöst i början, kanske två timmar i veckan.

Sen runt när jag höll på att ta mitt körkort vill jag minnas, 2008, då började jag med en diet där man endast fick dricka vatten med cayenne och lönnsirap i, det smakade anus men klart man gick ner! Gick upp till mer än när jag började på dieten sen efter.
Jag tog mitt körkort, gick upp lite mer i vikt, hallå man kunde ju ta bilen överallt?
Söp en del, mycket öl? Gick upp lite till, inte så seriös med träningen...

Augusti 2009 ville min kompis att jag skulle vara brudtärna på hennes bröllop, jag såg ut som en stoppad korv i brudtärneklänningen.
Detta var första gången jag verkligen kände dödsångest för min vikt och hur jag såg ut, jag sade detta till mamma och jag berättade att dagen efter bröllopet skulle jag börja min resa mot en sundare vikt.
Bröllopet kom, jag åt som vanligt, drack också, åt kladdkaka till efterrätt, åt en bit till. Jag skulle ju ändå börja banta nästkommande dag så det var lite sista dagen i frihet tanken där.

Nästa dag kom, och jag och mamma hade letat fram en bok som hette 7 dagars Juicedieten- gå ner 3-7 kilo på en vecka.
Båda var jätte exalterade, och vi köpte hem alla ingridienser till alla olika smoothies och juicer, det var allt ifrån broccoli och sparris smoothies till riktigt goda fruktsmoothies, jag drack bara vissa av dem, dem som var godast, drack inte så många som det stod att man skulle göra, men mamma följde strikt.
I slutet av veckan hade jag gått ner från 81 kilo som var min startvikt till 74, 7 kilo på en vecka! Mamma gick ner 3.
Jag började få kommentarer om att jag gått ner i vikt och hur grym jag var, jag började då satsa mer på träningen och kontrollera maten lite mer, var tillsammans med min dåvarande pojkvän då, så var mest där, så mamma och pappa märkte inte så mkt i början.

Efter juicedieten såg min kost ut ungefär såhär: 1 lingongrova med bregott på morgonen, lite löpning i spåret efter det, sen lite vanlig lunch, typ nudlar kanske, någon timma på gymmet på eftermiddagen och så nån husmanskost till middag och säkert något "gottis" på kvällen.
Men jag åt ju mycket mindre än vad min kropp var van vid, så jag gick ju ner i vikt fortfarande, fick massvis med possitiva kommentarer.
Och i December samma år var jag nere på 66 kilon, jag hade alltså droppat 15 kilo från Augusti till December.

Folk tyckte att jag var fin nu, men jag ville bli finare, jag ville visa att jag kunde gå ner mer.
Slutade med allt vad socker hette, slutade dricka alkohol, slutade med mackor, pasta, smör osv.
Började fasta en gång i veckan, sen två, sen tre osv.
Jag droppade mycket mer i vikt  och i Maj 2010 hade jag blivit riktigt smal och fit, iaf som mina vänner uttryckte det, jag vägde väll 52 då vill jag minnas, men jag var inte nöjd här inte!
Vid detta laget hade jag flyttat in på gymmet typ, gymträning 3 timmar varje dag plus löpträning 1-2 gånger om dagen hemma.
Åt mest grönsaker och protein, och fastade typ 3-4 gånger i veckan, på bara vatten då.

I Juni skulle jag och en vän på Grönalund, vi skulle äta på Buffén där, jag var rädd och exhalterad på samma gång, jag plockade på mig alldeles för mkt mat och jag bara åt och åt och åt, jag fick ångest, en ångest jag aldrig kännt tidigare, jag ville kräkas, samtidigt som jag ville äta mer, jag köpte med mig massa godis hem och bara tröck i mig på vägen.
Det var som om någon annan tagit över min kropp, jag kunde bara inte sluta äta.
Gick hem och funderade, somnade och vaknade nästa morgon för att möta mamma och pappa, jag minns denna dag så jävla tydligt, den värsta dagen i mitt liv.
Dom satt vid frukostbordet, dom såg ledsna ut.
Och så säger pappa: - Vi har fått höra att du har anorexi, vi fick ett samtal.
Jag blev upprörd, rädd, ledsen och ändå lite lugn, kanske hade jag en ätstörning? Kanske kunde dom hjälpa mig nu?
Jag nekade givetvis mina problem men samtidigt såg jag det som ett klartecken, att nu vet dom, nu har jag anledning att inte äta så mkt.
Mamma tyckte typ att det var för att jag ville ha uppmärksamhet, NEJ det var för att jag ville bli perfekt, jag gjorde det ju för min egna skull inte någon annans eller?

Den kvällen åt jag bara grönsaker, nästa samma kväll med.
Sen slutade jag äta mat överhuvud taget och åt miniyoggi med crunchy och russin alla mål på dagen i typ två månader.

I Juni vägde jag nog 50, mamma och jag skulle åka till Turkiet, i hopp om att jag skulle börja må lite bättre av det.
Vi åkte och jag ville gå ner innan, men det fanns ingen tid till det, jag var redan smal, det var svårt att gå ner nu.
Jag minns att jag hade ett par ljusa jeans på mig på flyget, dom satt bra och jag kände mig rätt bra i kroppen.
Jag åt ingen frukost innan vi åkte, sen åt jag bara middag den dagen, sallad.
Dagen efter handlade vi frukostmat, gröt, på semestern?
Det åt jag varje dag den veckan, frukost och middag, middagen var ute på restaurang och blev oftast kött med sallad, åt varje dag den veckan och hade fruktansvärd ångest.
Gick på apoteket, frågade efter starka bantningspiller, fick inte köpa, var redan smal sade de i kassan, inte bra för mig.
Åt EN glass den veckan, en magnum, Fick ångest, men mamma var där för mig.
Åkte hem efter en vecka, hade samma jeans på mig, denna gång satt dom tajt, fettet bara vällde över kändes det som.
Slängde mig på vågen när jag kom hem SJU KILO UPP!
Jag ville skjuta mig i huvudet!
Åkte till min kompis på åland, åt godis, chips och bakverk hela helgen, var ledsen.
Kom hem, vägde 59.
Mamma och pappa åkte till Frankrike en vecka, jag drack bara vatten den veckan.
52 vägde jag när dem kom hem igen.

Mådde sämre och sämre, gjorde slut med min kille, han förstod ingenting, inte jag heller.
Nu åt jag aldrig mat längre, skulle jag äta skulle det bara vara asgott! Så jag levde på ben & jerrys, popcorn och naturgodis, men jag gick ändå ner, tränade ju MINST 21 timmar i veckan.

I augusti fick jag besked om att jag blivit antagen till högskolan i Gävle, började i samma veva på öppenvården på SCÄ, dom tyckte inte att jag skulle flytta och bo själv, det sket väll jag i.
Så jag flyttade i slutet av Augusti.
Nu var jag ensam, nu kunde jag göra precis som jag ville!
Mamma köpte mat för tvåtusen spänn till mig, lagade massa mat och frös in, jag rörde inte ens spisen de tre månader jag bodde där, jag åt ingenting Måndag till Lördag, bara the för att få lite värme, På Söndagar åt jag ALLT.
Chips, glass, godis, kladdkaka you name it.
Hade börjat få svår ångest, svimmade varje dag, fick blåmärken när jag sov, kunde inte träna, orkade knappt gå de 100 meter till bussen.
Gick ner till strax under 44 kilon.
Ringde en natt hem, jag ville hem! Jag kunde inte vara kvar längre.
Tog tåget en morgon klockan 5 för att aldrig komma tillbaka.
Det var i November...

Jag började öppenvården på SCÄ igen, jag hatade det! Jag minns att jag gick upp två kilo på deras dumma jävla matschema de första två veckorna, jag grät hela bilresan hem.
Nästa gång jag kom dit hade jag gått ner tre..
Det beslutades att jag skulle börja på Idun, en dagvård.
Jag kände mig för fet för en ätstörning, men mitt BMI visade på grov anorexi.

Vi skulle åka till Kapverde, i Januari 2011, SCÄ ville inte att jag skulle åka, dom trodde inte jag skulle klara det, men jag åkte ändå, med massa näringsdrycker nerpackade, jag vägrade att dricka dem, jag har faktiskt aldrig ens smakat på dem, de är alldeles för skrämmande.
Åt ingenting dagen vi skulle åka, kom fram, middagsbuffé! Åt allt jag drömt om, sprängmätt gick jag och lade mig, upp nästa dag för frukostbuffé, åt bara frukt och glass, samma sak till lunch och till middag för det mesta, åt mest skräp där, inte mkt riktig mat, på något vis var riktig mat läskigare än godis?
Som tur var hade dom både gym, vattengympa & strandgympa där nere, jag var med på allt!
Kände mig tjockast i hela Afrika, minns jag, men när jag ser bilder nu i efterhand så såg jag ut som en vandrande pinne.

Kom hem efter en vecka, hade inte gått upp något alls.
Kändes ändå dåligt, att jag unnat mig att äta, nu när jag skulle börja Idun och allt.

Började Idun i Februari, alla var så smala där, och jag kände mig bara fake, skulle äta frukost hemma, ljög och sade att jag gjorde det, sen fm. mellis när man kom dit, även det lyckades jag komma undan på något vis?
Sen lunch ute på restaurang, husmanskost, med potatis och sås dessutom, lämnade mat på tallriken, det fick man absolut inte göra.
Kom undan em. melliset för det mesta också, sade att jag skulle äta en glass med pappa på vägen hem.
Man fick skriva matdagbok, jag skrev i massa saker jag inte åt, så att det skulle se bra ut.
Skippade middagen hemma också.
Gick upp lite under veckorna på Idun men gick ner det igen under hemmaveckorna.

Åkte in på sjukhus för att jag hade puls på 35, vägrade dropp, då kunde man ju bli tjock.
Så jag lovade att äta bättre, började äta lite, men bara skräp under hemmaveckorna, mat gick bara inte.
Nu tränade jag bara fyra gånger i veckan, men fyra timmar dessa tillfällen, men det ljög jag ju givetvis också om.
Stod bara ut halva Idun-tiden, hoppade av efter fyra veckor, varför skulle jag ta upp en plats där för om jag inte ville bli frisk? Dom tänkte först ta in mig till slutenvården men jag vägde inte tillräckligt lite längre.
Hade gått upp en hel del, vägde 52 när jag hoppade av.

Sen började den absolut värsta perioden i mitt liv.
Fick bulimi, hetsåt varje natt, ingen mat under dagarna och massvis med skräp under nätterna, mådde så dåligt och gick upp asmkt i vikt, spydde inte ännu.
Började spy, vilken befrielse.
Men det var svårt, jag åt så pass mkt under nätterna och orkade inte träna, jag var ju ändå fet? Vågade inte visa mig på gymmet längre.

Sökte i Juli självmant till Mandometer-kliniken, bad om att få bli inlagd, men dom ville vänta lite, jag hade ju ingen farlig vikt nu pga. mitt hetsätande.
Började i dagvård 8-17 Måndag till Fredag, det var svinjobbigt, bara äta och vila, kunde inte fuska mkt, de enda målen man åt hemma var ju middag och kvällis, och denna gången hade mamma och pappa stenkoll!
Man åt som på en liten dator, till lunch och middag, så den registrerade mättnad osv.
300 gram mat åt man, och till frukost åt man som en häst.
Mina värden var inte så bra, levern och bukspottskörteln hade tagit skada.

En dag fick jag pyttipanna till lunch, jag hatar pyttipanna, jag rymde därifrån.
Och bestämde mig att jag fan inte ska gå kvar.
Tre månader hade jag gått där och inte fan mådde jag bättre, jag hade slutat spy men det var ju för att toan skulle vara låst efter måltid och man var ständigt bevakad.
Jag berättade att jag skulle hoppa av, då sade min behandlare att han skulle ha lyssnat på mig när jag sade att jag behövde en inläggning, och att jag kunde få en plats nu. Men nu ville jag inte längre, jag sket i allt som hade med frisk att göra.
Jag hoppade av, frös upp mitt gymkort igen och började leva på gymmet igen.
Började äta nyttigt som fan igen, hetsåt fortfarande dock men blev grym på att spy...

Tog bort min sjukskrivning i December 2011, började söka jobb och käka bantningsprep och träna igen.

Nu är jag här, i Mars 2012, lika ätstörd som för 3 år sedan, vill inte bli frisk nu, jag vill bara bli smal.
Jag tränar varje dag, 4a timmar om dagen, äter mest grönsaker och gröt, hetsäter en dag i veckan med spya.
Rasar faktiskt i vikt, får hem effe om ett par dagar.
Ska nå min lägsta vikt innan Juni är det tänkt.

Jag vill inte bli frisk just nu, jag vill bara bli smal.
Jag trivs och otrivs med min ätstörning, jag älskar och jag hatar den.
Har fobi för vågen, vågar inte ställa mig på den, förut stod jag på den typ 12 gånger om dagen, men nu har jag inte stått på den på månader.
Ska väll upp på den snart, men tills dess mäter jag med kläder, jag kommer i mina små anorexikläder igen, så jag är väll på rätt väg I guess.

Ganska långt och rörigt inlägg, skulle kunna skriva hundra gånger längre, men nu har ni kanske fått en liten bild varjefall?

Älskar er<3

Jag kunde givetvis inte hålla mig borta längre..

Gud i himmelen vad jag saknat bloggen och alla här!<3
Jag slutade blogga igen iom. min senaste behandling men nu är jag tillbaka igen.
Mitt liv rullar väll på lite sådär i halvfart.
Jag har börjat jobba igen woho! och jag älskar mitt jobb.
Jag har börjat fullkomligt RASA i vikt igen och jag älskar känslan<3
Magrutor snart tamefan haha.
Vet inte vad jag väger men det är lagom just nu, eller lagom i andras ögon inte i mina sjuka ögon givetvis.
Jag ska ner till mitt smalaste igen!
Tränar på som vanligt, varje dag lixom, jag älskar att vara på gymmet så varför inte vara där då.
Jag har börjat med spinning och jag är fast! Haha!
Spinnar väll sisådär 5-6 gånger i veckan nu.

Nu kommer ni få följa mig och min viktnedgång och träning och allt vad det är igen, skoj va?
Hur går det för er?
Jag har saknat er så mycket!
Puss!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus