Jag är fett deppig, deppig av mååånga olika anledningar, men främst över att jag är så fett misslyckad, jag har inget jobb, jag vill inte heller söka jobb jag verkligen inte vill ha, jag vill ju ha mitt drömjobb annars får det vara.
Jag har inga pengar, dom har jag väll hetsat upp?
Jag har ingen kille, jag har en jag skulle vilja ha, fortfarande samma kille som för flera år sen, nio år är det nu närmare bestämt, klart jag haft andra emellan men fortfarande så äre han som gäller.
Spenderade natten med honom förra Lördagen, han höll om mig, mer var det inte, han var full jag var ledsen.
Han har själv sagt att det inte blir vi så.
Jag är också deppig över att jag inte kan köpa de julklappar jag vill, jag vill ju vara nöjd med mina klappar å ge bort bara fina saker, men ekonomin finns inte för det.
Jag är mest deppig över min FETMA.
Jag måste fan vara fetast på jorden alltså for real.
Jag är deppig för att jag var tvungen att äta middag, och ligger därför på 375 kcal idag, jag MÅSTE ligga på minus annars kommer jag ju aldrig bli smal.

Därför vill jag äta naturgodis och kräkas, jag tänkte på det när jag åkte hem, jag borde köpa en hink å ha på rummet, så att jag kan spy direkt och där ingen ser.
Men nej jag har ingen hink, jag har jävla massa naturgodis bara som mamma har köpt, men har hon köpt pepsi?
Nej det har hon såklart inte, alla andra får julmust och jag får vatten då eller? Tack.

Jag vill ut och promenera, tyvärr är jag så sjukt mörkrädd så jag vågar inte, kanske borde jag våga, mostrena där ute kanske inte är lika läskiga som dom i mitt huve ändå eller?

Jag har fått svar på en kommentar jag lämnat, hon kom fortfarande ihåg mig, och hjärtat vad glad jag blir!<3
Trodde ingen skulle minnas mig, bara tro jag var nån fejk.
Jag är ju fejk iofs, jag är ju " wanna be anorectic" för det är ju vad jag är, jag är inte smal men jag vill vara, jag vill kunna äta mini lite och jag vill vara sådär skör.
Men jag ska bli det igen, jag måste bli det bara.
Jag känner mig så fail nu när jag väger såhär mycket, så fail att jag inte ens borde få leva, så illa är det.
Jag förtjänar att må dåligt, jag förtjänar inget annat.

Jag hatar mig själv i alla fall lite mindre när jag är tom..